.... är som att kuta 110 m häck. Massor av hinder som man bara måste över. Tryck 1 för att komma till öppettider, 2 för att komma till reklamationer, 3 etc etc. När man hållit på så en stund förstår man att man som kund är så lite värd att man inte ens kostas på en person som ägnar 23 sek i medelexpeditionstid på att ta hand om mitt samtal. Ungefär som dom där mekanismerna som känner av när man kommer till en dörr och har för avsikt att gå igenom dörren, dvs. det finns en manick som skall öppna dörren åt mig. Den öppnas inte. Den har inte sett mig och ingen vet att jag finns där. Vad vill du lille vän, Är du lönsam för oss? Annars tryck 1 så kopplas ditt samtal till Herr Utter på Skansen eller närmaste vårdcentral.
OK, jag raljerar, men vad är det för människosyn vi ger uttryck för i dessa lägen? Att vi är utbytbara, ointressanta, olönsamma, oviktiga att vi gott kan stå där utanför dörren som aldrig öppnar sig. Hur går det för vår självkänsla? På lång sikt, alltså. Om vi inte finns! Känns inte så bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar