Gamla tokigheter i London

I helgen var jag i London för att umgås med nära och kära. Vi var bland annat på porträttgalleriet och såg en fantastisk utställning med Irwing Penns kändisporträtt. Se bild.... Utställningen ligger i National Gallery alldeles vid änden av Charing Cross Road. Där hade vi på den tiden jag var produktchef på Teli Teleindustrier AB ett Londonkontor i Alhambra house. Motivet till dett kontor var verkligen dunkelt. Det var 300 m2 stort, exklusivt inrett i ljusa blå färger, mycket flottare än de flesta kontor. Vi hade kontoret ända tills vår VD fick sparken med buller och bång. Det var en satsning på konsumentmarknaden i UK som var grunden. Vi skulle sälja enstyckstelefonen Voco i stora kvantiteter, den som hade en knapp på "ryggen" i stället för klyka. Vårt TK var c:a 110 SEK och vi skulle ta 118 till grossisten som sedan skuölle få ut den på marknaden för ca 300 inkl VAT. Vi hade alltså 8 SEK i TB1 på varje telefon. MAn köpte hela baksidor i Time magazine där man visade sortimentet, bland annat en toppsnygg designtelefon, Voco Crystal i rosenträ och en glasbit från Orrefors i ena hörnet. Skulle säljas på Harrods var det tänkt, där jag också såg att den fanns i någon månad, dock utan att säljas! I all sin visdom anställde företagsledningen 80 pers som med familjer, bilar, barn och fruar etc flyttades till Basingstoke för att effektuera ledningens beslut. Totalt kostade äventyret ca 100 mkr av dåtida Televerkets pengar, dvs. statens, dvs. medborgarnas pengar.

ALltså, min konklusion var redan då att detta var ett idiotprojekt som aldrig hade en chans att bli annat än en lekstuga för yuppisar och en totalt förvirrad företagsledning utan någon som helöst markkontakt. Små detaljer som att PTT i England inte tillät enstyckstelefoner, verkade inte intressera.... Vi var alltså tvungna att ha en speciell variant av Voco för UK marknaden. Men det var många fina middagar och bra hotellrum för både ledningen och deras fruar eller andra... ANnat var det tiden innan då vår tidigare VD älskades av personalen, han åt sin lunchmacka med kaffe nere hos grabbarna i plåtverkstaden där vi gjorde skåp till AXE-stationer. Han var en riktig ledare som gick före och visade vägen! Kai heter han förresten om någon undrar!! Hoppas han har en underbar tid som pensionär!